Skulle ta upp min lilla segelbåt Mistli igår. Klubben har legat under vatten sedan långt före jul och det gick inte ta ta sig in till slipen. Men nu hade vattennivån sjunkit och jag köpt ett par nya stövlar med höga skaft så jag tänkte att nu skulle det kunna gå.
Vattnet var fortfarande ganska högt. Gick nästan över stövelskaften men jag tog mig fram.
Baxade fram båtvagnen genom den centimetertjocka isen, fram till slipen. Tog mig sedan fram till bryggan och Mistli som låg där och guppade. Mastade av och lade mast med rigg på bryggan för att sedan paddla båten ut ur hamnbassängen, ut på fjärden och runt till upptagningsplatsen som ligger runt en lien udde en bit i i viken.
Hoppade i båten och började paddla. Kom ut ur hamninloppet och fortsatte ut på fritt vatten.
Då. Pang! Paddeln gick av! Bladet flöt iväg och jag hade bara skaftet i händerna. Helvete!
Inget annat att paddla med. Inget segel. Och rodret hade jag lyft ur och låg nu på bryggan.
Tur i oturen att vinden var sydlig. Bara att sitta lugnt i båten och låta den driva tillbaka mot hamnen.
Lyckades få tag i en bryggstolpe med båtshaken och drog mig in till bryggan.Tänkte att jag kunde förtöja Mistli där tillfälligt medan jag gick till varvsbutiken och köpte en ny paddel.
Jag gjorde fast förtampen i bryggan och hoppade över till bryggan.

AJ SOM FAAN!
Det svartnade för ögonen och jag föll ihop på bryggan.
När jag kvicknade till, kanske en halv minut senare, såg jag att jag trampat ner i ett hål i bryggan. Mitt högerben satt fast ovanför knäet och det gjorde jävulskt ont när jag försökte komma loss. Benet var vridet vid knäet och jag fick lov att ligga kvar ett bra tag för att hämta krafter och försöka ta mig loss.
Jag låg nog en halvtimme i andskiten på den blöta bryggan innan jag mobiliserat tillräckligt med kraft.
Jag fick loss benet men upptäckte att det inte gick att stödja på. Att skaffa en ny paddel och paddla runt båten till slipen var inte att tänka på. Krypande på bryggan lyckades jag till slut förtöja Mistli så att hon låg någorlunda tryggt. Väderprognosen lovade sydvästlig kuling i morgon.
NU gällde det “bara” att ta sig hem. Min fru hade bilen och var nog på väg hem nu.Jag skulle ju ha lunchen klar när hon kom hem! Nu fick jag ringa och be henne köra ner till klubben och hämta mig. Vattennivån var så hög att det inte gick att köra bil in på klubbområdet. Så jag fick släpa mig längs hela bryggan till grindarna där min fru kunde hämta mig med bilen.

Som tur var visade det sig att benet inte var brutet. Men det var allvarligt skadat och går inte att stödja på. Jag hade nog tur. Det hade kunnat gå ännu värre. Nu får jag hålla mig i skinnet ett tag.

Man kan se det här på två olika sätt.
Visst hade jag en jäkla otur att paddeln gick av och bryggan var rutten. Nu får jag gå på kryckor och Mistli fryser kanske fast i isen. Djävla skit!
Frågan är dock om det var otur att paddeln gick av? Den var av trä och hade ju legat ute i båten i flera år. Så egentligen var det inte så konstigt att den gick av. Och hålet i bryggan. Slarvigt av dem som byggde bryggan och finns det ett hål så är det väl inte så konstigt att någon trampar ner i det förr eller senare.
Så egentligen hade jag en väldig tur. Att vinden blåste åt rätt håll så att jag inte drev till havs. Och jag trots allt inte bröt benet. Att min fru kunde hämta mig och Mistli ligger stadigt förtöjd vid bryggan. Kanske blir det inte så kallt att hon fryser fast.

Allt är som bekant relativt. Det mesta kan ses från olika håll. Och man väljer själv från vilket.