Nu blommar de upp igen. I medierna. På gator och torg. Uttrycket ”det meningslösa våldet”.
Vem bestämmer om våld är meningslöst? Den som utför det eller den som drabbas? Oftast omgivningen, som egentligen inget vet.
Men det finns knappast något ”meningslöst” våld. Det som kallas meningslöst våld har oftast en mening. För förövaren.
Självklart måste vi skydda oss. Vi kan inte ha ett samhälle där människorna ständigt är rädda för att bli misshandlade eller t o m dödade.
Men att bara ropa på polis, hårdare och strängare straff är ingen lösning på sikt. Tvärt om. Då riskerar vi bara att samhället blir ännu hårdare med mer övervakning och kontroll. Exploatering av rädslan, livvakter, larmsystem, skottsäkra västar, höga murar, angiveri, misstänksamhet, register.
Det finns en fara i att kategorisera visst våld som meningslöst. Nämligen att man inte bryr sig om att ta reda på orsakerna. Att man generaliserar. Det göder primitiva känslor som hat, hämndbegär, förakt och fördomar.
Som vanligt har vi människor en benägenhet att söka snabba, ytliga lösningar. Åtgärder som inriktar sig på symptomen istället för orsaken. Åtgärder som bara i ännu högre grad döljer de verkliga orsakerna som därmed kan frodas och växa i det fördolda för att sedan poppa upp där och när man minst anar. Med ännu större kraft och förödelse. Och som kräver ännu mer drastiska åtgärder och resurser. Det går inte att bota cancer med plåster. Tumören måste bort, annars tar den snart över och sprider sig i hela kroppen.
För att att få en hållbar lösning på problemet med våldet i samhället, måste man eliminera orsakerna. Det är lättare sagt än gjort. Då måste man förstå att det inte finns något meningslöst våld. Då måste man sätta sig in i förövarens motiv och situation. Förstå orsakerna. Se sambanden.
Då måste man också vara beredd att ta de konsekvenser som verkningsfulla åtgärder kräver. Det kräver en viss omdaning av samhället där många kanske får göra uppoffringar. Det handlar om solidaritet och gemensamt ansvar. Ett ansvar som man inte kan köpa sig fri från.
Det finns orsaker till allt. Om vi inte förstår det är vi illa ute.
Meningslöst är det väl även om det har en mening för förövaren. Men visst har det djupa orsaker som vi idag har svårt att komma åt. Friheten att få se våld på TV å Internet är viktigare än att man ska känna sig trygg då man går ut, eller rent av sitter hemma. Samma gäller kampsport, När Bris gick med som intressent i en kampsportsgala blir man ju lite fundersam. Visst, en del tar det seriöst men sporten är mer än dem.
Vad man ska göra åt det är ganska uppenbart, jag tror inte man kan få bort allt våld men det går att minska ned.
Ett exempel som jag tycker är lite intressant är allt spring i skola, fritids, samt övriga verksamheter där barn är inblandade. När barnen var små såg jag i skolan att springet inomhus förorsakade många konflikter. Jag tog upp det på ett möte och ville att det skulle införas en regel där spring inte fick förekomma inomhus. Som vanligt blev jag betraktad som en idiot och det var självklart att barnen skulle få springa.
Några år senare blev jag ledare i scouterna och vi hade samma problem med spring där och de konflikter som uppstod. På ett möte med ledare bad jag dem införa en regel där spring inte fick förekomma i lokalerna, det blev en del diskussioner och regeln infördes.
När väl barnen accepterat (kom ihåg vad som gäller) så upphörde springet och dessa hastigt uppkomna konflikter på grund av springet.
Tänk så lätt det skulle vara att ta ett kliv framåt i alla skolor mm bara genom en enkel regel, men det krävs nog mer förståelse och kanske även tid för vuxna att förstå.
Det dystra tycker jag är att vi inte kan ta ett steg framåt, när man aso genom någon statistik talar om att våld inte är värre än tidigare tycker jag det inte är en tröst. Ett samhälle i utveckling bör väl ändå våldet minska !?
Att barnen får möjligheter att uttrycka sig och är viktigt, men har de svårt med det så måste vi visa tålamod. Det är inte lätt med 30 barn i en klass…
mvh
Svenne