Nu är den stora julklappshysterin över för den här gången. 65 miljarder satte vi sprätt på i Sverige. I den summan ingår förvisso inte bara presenter utan också mat och godis. Men ändå. Människor har köat och trängts för att inköpa presenter till släkt och vänner. Man måste fråga sig vilka krafter det är som driver denna företeelse till allt mer hysteriska uttryck. Som får så många att förköpa sig, glömma vett och sans. Övertrassera sina bankkonton, leva på existensminimum flera månader efter jul och kanske till och med hamna i kronofogdens register. Om givandet är ett uttryck för godhet, måste det finnas en enorm massa godhet. Samtidigt upplever vi att samhället blir hårdare och kallare. Egoism och girigheten breder ut sig och tar sig allt större friheter. En ologisk utveckling om det nu finns så mycket godhet. Eller?

Det är dags att avliva myten om människans godhet. ”Saligare är att giva än att taga”, heter det. Men är det verkligen alltid ett uttryck för godhet, att ge presenter? Är det inte istället ett listigt sätt att tillfredsställa det egna jagets behov av bekräftelse, uppskattning och kärlek? Ett inlindat sätt att köpa sig makt och övertag. Från socialantropologin är det väl känt att den som vill vara hövding visar det genom slösaktighet och stora gåvor. Den som slösar och överöser andra med gåvor visar att han har stora resurser som ger makt. Den som ger har också rätt att förvänta sig gengåvor.

Öppnandet av julklapparna är själva höjdpunkten på julen. Förväntningarna är uppskruvade till ett maximum, och givaren är ofta mer förväntansfull än mottagaren — det är väl ”min” julklapp som han/hon kommer att uppskatta mest? Naturligtvis måste givarens namn stå tydligt på paketen.
– Visst är jag väl snäll som ger dig så fina julklappar? Glöm inte vem du fick den av!
– Visst är jag är generös och älskvärd som ger dig så dyra presenter. Du vet vad jag förväntar mig älskling.
Och hur många föräldrar försöker inte döva sitt samvete för bristande närvaro med dyra julklappar? Kanske är det läge att fundera lite över relationen ”gåva” – ”tacksamhetsskuld”. Och är det egentligen någon skillnad på gåva och muta….

Den faktor som betyder mest i detta sammanhang, är människans fundamentala behov av kärlek och bekräftelse. Människor som inte får detta behov tillgodosett som barn, måste ägna hela livet till att försöka reparera skadan. Men också behovet av makt och kontroll är en viktig faktor i sammanhanget. Dessa mänskliga svagheter spelar vi ut i vårt umgänge med varandra. De exploateras också skrupellöst och iskallt av andra ”aktörer” som skapat en marknad för ”handel med godhet”. När gav du din fru en blomma sist?

Fortsättning följer.
(Tills dess kan ni fundera på varför det är männen som överöser kvinnorna med presenter och inte tvärt om?)